Kanskje har vi glemt det litt? Det som var starten på scrappingen. Vi ønsket å lage noe som skulle dokumentere våre liv for de kommende generasjoner. Ulla har ikke glemt dette – hun er opptatt av å sette bildene i sentrum, dokumentere når de er tatt, hvor de er tatt og om det er mennesker med på bildene – hvem dette er. For som hun sier dette er viktig for de kommende generasjoner – når de ikke lengre har noen som de kan spørre. Kanskje finner du igjen motivasjon til å gå i gang etter å ha blitt bedre kjent med Ulla og hennes tanker rundt scrapbookingen?
Hej, Ulla Lavin heter jag och är 63 år, bor i Laholm med min sambo sen 23 år tillbaka. Vi har 6 barn (jag 3 och sambon 3) och 8 barnbarn. Numera är jag pensionär och har dagarna till precis det jag vill göra.
Jag upptäckte Scrapbooking 2002, Studieförbundet Vuxenskolan hade en kurs och ett reportage om ledaren. Föll direkt eftersom jag alltid älskat fotografering, allmänt kallad paparazzi i familjen. Så tyckte detta var ett spännande sätt att ta till vara på alla foton. Därefter började jag själv hålla kurser och öppnade även en lite scrapbutik hemma. Som min sambo döpte till Tant Scrappa, väldigt passande namn eller hur? Jag är glad att jag kan ha ett helt eget pyssel rum, och för det mest ser det ut som på fotot. Ibland får man ta och omorganisera lite, för att hitta nya/gamla saker för den delen.
Fotoalbum i alla varianter är vad jag gör. Att tillverka egna är roligt för man kan göra i precis vilken storlek man vill, gjort en hel del till släktingar och mina barn vid speciella tillfällen. På senare tid har mina scrapkompisar fått in mej på Project Life, vilket jag inte var helt såld på från början. Sett fördelar med att blanda LO och PL nu, när man kommer hem med 1500-2000 foton från någon resa.
Kort däremot gör jag inte ofta, ska i så fall vara till något väldigt speciellt. Även lite andra altrade saker.
Tiden, orken och inspirationen har pendlat med åren. Ibland har man inte gjort något på månader. Fördelen med att vi träffas fortfarande ett gäng som jag hållit kurs för är att vi inspirerar varandra. Det är ju väldigt lätt att man fortsätter i sin egen bubbla och inte testar nya saker. Vi försöker att ha olika utmaningar och tekniker mm. Det är ju sådan avkoppling, när man sitter i rummet bara du och tystnaden.
Min stil? Ja den är väldigt enkel och helst många foton. Foton ska vara i centrum och berätta en händelse. Att försöka få färger som framhäver foton och mycket dokumentation, VAD? NÄR? VAR?
Viktigt för barnbarnsbarnen i framtiden, ser fotoalbumen man fått ärva av sina förfäder. Man har inte en aning vem som är på fotona eller var det är, och ingen att fråga heller.
Stilen ändras nog en hel del med åren, det beror ju mycket vad man får för inspiration på nätet. Sedan lyckas man ju mer eller mindre med olika projekt, kan ju undra efteråt ”Vad sysslade jag med där?”
I dagens läge med internet, hittar man mycket nytt från världens alla hörn. Som man inspireras av och får massor av ideer, upptäcker nya saker varje gång. Några grejer jag ska försöka bli duktigare på är att använda mer färg, stenciler, stämplar, Mix Media i mina projekt och ta fram min Silhouette igen. Men utan skärmaskin, sax, lim och pincett, dessa basgrejer skulle inget fungera.
Någon speciell idol har jag aldrig haft, allt går i perioder. Beroende vad man är inne på vintage, steampunk mm. Finns så mycket fint idag, mycket beror på vilket humör jag är på när jag sätter mej i mitt scraprum. Lite av min stil idag.
Nu har ni lärt känna mej lite bättre och ni är så välkomna in och kolla på tantscrappa på Facebook och på tantscrappa på Instagram.
Du finner TPCs temaside om Scrapbooking her: Scrapbooking
Foto: Ulla
Publisert med tillatelse